 En ondskefull kung och hans grymma armé.
En gammal och vis ledare och hans mäktiga krigarsöner.
En mirakulös bytta olja som fortsätter brinna.
Och en liten, modig nation som vet att G-d är på deras sida.
Låter det som de perfekta ingredienserna på en spännande berättelse? Det är det! Det är den sanna berättelsen om Chanukah!
För över 2000 år sedan styrde en ondskefull tyrann över Israel: Kung Antiochus. Han ville förgöra det judiska folket genom att slita bort de från judendomen och tvinga de adoptera hellenismen – det grekisktassyriska levnadssättet. Antiochus skickade sina män tvärsöver hela Israel som hotade att mörda den som dristade sig till att göra mitzvot. Ingen Shabbat! Ingen kosher! Inga omskärelser! Allting förbjöds och det judiska folket riskerade att glömma sin religion och bli hellenister som sina fruktansvärda förtryckare.
För det judiska folket blev det omöjligt att öppet leva och verka judiskt. Antiochus’ män höll noga vakt och mördade de som öppet vågade göra mitzvot. Många tusentals oskyldiga judar mördades, modiga dog de AL KIDDUSH HASHEM (helgande G-ds Namn). Människor som Chana och hennes sju söner, och den store rabbinen Eliezer. De gav sina liv hellre än att gå emot G-d och Torahn. Många judar gav utåt sätt upp för de ondskefulla hellenisternas fruktansvärda påtryckningar, men många valde att fly från sina hem och rusa till grottorna och skogarna och gömma sig. Där levde de, långt borta från städernas bekvämligheter och trygghet, letade febrilt efter mat och slogs bort vilda djur. Det var inte lätt för de att lämna sina hem, sina varma sängar och goda mat, men de valde att leva på detta sätt för det var det enda sättet de kunde studera Torahn och göra mitzvot utan att riskera sina liv.
Snart var det inte längre säkert att gömma sig djupt in i skogar och grottor. Antiochus fick reda på att många judar flytt undan hans grepp och i hemlighet studerade sin Torah och gjorde mitzvot! Han skickade mängder med soldater efter dem, svor på att mörda alla som vågade stå emot honom och leva ett judiskt liv. Människorna var rädda, men de vägrade ge upp! De judiska barnen var också modiga och vägrade lyda den onde kungen. Judarna placerade ut spejare utanför grottöppningarna. Medan de studerade Torahn, turades man om att speja och varna alla i grottorna när soldaterna närmade sig. Så fort man hörde dem, gömde barnen snabbt undan sina Torahrullar och tog fram små snurrande leksaker. När soldaterna trängde in i grottorna, var allt de såg en grupp barn som lekte glatt med små snurror – Dreidelleken!
Antiochus beordrade sina män att ställa upp en avgudabild i Modi’in. De föste ihop alla judar de fick tag på och en jude som blivit hellenist offrade en gris till denna avgudabild! Matityahu som var Kohen Gadol (överstepräst) och ledare för den kungliga Hasmonean familjen beslutade att nu fick det vara nog! Rasande och utan att bry sig om faran för sitt eget liv, steg Matityahu modigt fram och dräpte förrädaren! Han ropade till alla judarna, ”Mi L’Hashem Aylei!” (Den som är för G-d, låt honom komma till mig!), och uppmanade judarna att öppet trotsa Antiochus! Människorna var stela av skräck, men Matityahus fem modiga söner tog täten och de drog till bergen och påbörjade ett gerillakrig mot Antiochus och hans armé. Denna lilla grupp växte långsamt i antal och när Matityahu avled efter en kort tid så övergick ledarskapet till hans son, maccabéen Juda, en mäktig krigare!
Juda och hans fyra bröder kallade sig själva för maccabéerna, som kommer från de första bokstäverna ur de hebreiska orden: ”Mi Kamocha Ba’eilim Hashem” (Vem bland de mäktiga är lik Dig, O G-d). Allteftersom tiden gick, gick många lojala och modiga judar samman med dem. De formade legioner och lämnade sina gömställen för att slå tillbaka mot fienden. Antiochus var vansinnig! Han skickade grupp efter grupp med tränade soldater för att hitta Juda och hans män och krossa upproret, men de kunde inte. Juda och maccabéerna var för smarta för Antiochus’ män och maccabéerna försvarade framgångsrikt sig själva och slog de tungt beväpnade trupperna.
Antiochus kokade av ilska! Det var illa nog att hans soldater inte lyckade stoppa Juda och hans trupp, men nu dödade judarna de bästa av hans soldater, en efter en. Antiochus samlade ihop en enorm armé på över 40,000 män för att krossa upproret. De tungt beväpnade och extremt vältränade soldaterna marscherade bredvid massiva krigselefanter, redo att utplåna rebellerna. Judarna var så få! De samlades tillsammans i Mitzpah, där Juda förkunnade: ”Vi skall slåss till döden för att försvara vårt folk, vårt Tempel och vår religion!” Den mäktiga hellenistiska armén hade enormt många fler män och vapen, men judarna hade G-d på sin sida. Efter en serie strider hade de fantastiska judarna vunnit kriget!
Kriget var över! Juda och hans män tog sig till Jerusalem för att äntligen ta tillbaka sitt Heliga Tempel. Men vad de såg vid sin ankomst fyllde de med missmod. Templet var nerstökat, nersmutsat och vanhelgat av hellenisterna. De satte omedelbart igång med att restaurera Templet. De städade, skrubbade, fixade och lagade tills Det Heliga Templet äntligen var lika fint som innan. Allt som nu behövdes för att återinviga Templet var att tända den vackra, sjuarmade Menorahn. De letade desperat överallt för att hitta åtminstone en flaska ren olivolja med obruten stämpel – men samtliga hade blivit förstörda av hellenisterna. Till slut hittade man en liten flaska!
Judarna var överlyckliga för fyndet men deras glädje förbyttes snart till oro. Det fanns bara tillräckligt med olja för en dag – och vad skulle hända sedan? Menorahn behövdes tändas dagligen och det skulle ta åtta dagar att tillverka ny, ren olivolja. Med inget att förlora tände Kohen Gadol den heliga Menorahn – och ännu ett mirakel inträffade! Lågorna i Menorahn brann och brann, i hela åtta dagar! Gatorna var fyllda med lycka när judarna firade miraklet G-d gjort för dem. De lovade att för alltid fira dessa åtta dagarna och göra det till en egen högtid: Chanukah!
Menorahns lågor brann vackert i Det Heliga Templet, och lågorna av tusentals Menoror brinner vackert idag. Torah och mitzvot jämförs med ljus. Varje gång vi gör en mitzva, varje gång vi hjälper en judisk medmänniska, varje gång vi lär lite mer om vad det innebär att vara judisk, och lär ut det till andra – så lyser vi upp världen på tusentals olika sätt. Var och en av oss är ett ljus som sprider Torahns ljus och mitzvotens ljus tills hela världen kommer vara upplyst i sann fred med Mashiachs ankomst!
|